– Vi bor i paradiset brukar vi säga, obygden säger en del, säger Nina och skrattar. Nina och Stefans egna barn är utflyttade, förutom deras yngsta dotter Tilda som studerar på internat och kommer hem på helger och lov.
Möt Nina och Stefan Wendle från Torpshammar och Mickaela och Bertil Lundin från Örnsköldsvik som tar emot barn och ungdomar i åldrarna 0-18 år som är i behov av akut skydd eller stöd.
– Vi har varit jourhem sedan juli 2019, berättar Nina. Det är något jag funderat på till och från, men det har inte funnits möjlighet till det förrän nu. – Vi började som familjehem. Först till en pojke och sen en tonårstjej, men båda två flyttade hem till sina föräldrar igen. Nina berättar att de ville göra något annat, så de sa upp sig från sina arbeten och lämnade Sundsvall för att flytta till Torpshammar. 2018 fick de möjlighet att bli jourhem på heltid. Mickaela och Bertil bor utanför Örnsköldsvik och har varit jourhem i snart ett år. De har elva egna barn, varav de fyra äldsta barnen har flyttat hemifrån. – Vi har även två hundar, två katter och två kaniner, säger Mickaela och skrattar.
En del av familjen
Att vara jourhem innebär att du tar emot barn och ungdomar under en begränsad tid. Placeringen av varje enskilt barn kan pågå från några dagar upp till sex månader. Till skillnad från familjehem där ett barn kan komma att bo i hemmet under hela sin uppväxt. – Inför en placering tar jag reda på vad barnet heter, sen sätter jag upp namnlappar där de har sin handduk, tandborste och sina kläder och jag gör iordning rummet de ska bo i, berättar Nina. De ska känna sig välkommen när de kommer hit. Stefan berättar att den första tiden som jourhem var svår för deras biologiska barn. – För dem var det svårt att förstå varför det kommer barn som ibland agerar annorlunda än vad de är vana vid, säger Stefan. Då fick vi förklara och prata mycket med barnen. Det var också viktigt att ge barnen utrymme att få gå undan och vara ifred. Nu tycker jag att vi allihop vuxit in i rollen som jourhem, så gott det går.
– Det är oerhört viktigt att barnen som kommer till oss, även om det är under en begränsad tid, känner sig välkomna och att de blir en del av vår familj, säger Mickaela.
Kommunikationen viktig
En gång i månaden har jourhemmen gemensam vägledning tillsammans med GFO. – Det är fantastiskt bra att tillsammans med andra, som är i samma situation och som kanske har varit med om samma saker, får prata om det, förklarar Bertil. Båda familjerna berättar att det periodvis kan vara ganska hektiskt att vara jourhem.
– Ena dagen är jag trött, nästa dag Stefan. Vi växeldrar och försöker prata med varandra hela tiden om vad som händer och hur vi mår, förklarar Nina. – Ibland undrar vi vad vi gett oss in i, säger Bertil och skrattar. Det är mycket att hantera emellanåt. Det kan vara allt från kontakten med de biologiska föräldrarna och socialtjänsten till skola, polis och advokater. – Men har du en vilja att hjälpa till och du känner att du har tid för det, så är du också kapabel att ta dig an utmaningarna som kommer i ens väg, fyller Mickaela i. – Det gäller att ha tålamod, säger Stefan. I från början satte vi upp för höga krav på oss själva som jourhem. Nina berättar att ett litet steg för dem ofta är ett stort steg för de barn och ungdomar som kommer till dem. – Det kan ibland handla om enkla saker som att lära sig borsta tänderna själv eller att klä på sig. För andra handlar det om att få rutiner, att äta frukost, lunch och middag tillsammans med familjen på fasta tider, förklarar Nina. – Vi försöker att leva som vanligt, fortsätter Stefan. Det är viktigt att visa för barnen som kommer hit hur vi lever. Därför tar vi med oss barnen och ungdomarna när vi hälsar på hos bekanta, och vi bjuder hem folk till oss. Många gånger är det en fördel att ta hem barnbarnen hit då det engagerar en del tonåringar väldigt positivt.
På bild: Mikaela och Bertil Lundin
