Maria blev familjehem från första början efter att ha hon fått förfrågan av en socialsekreterare i sin hemkommun. Hon började då fundera över sin roll i samhället och vad hon kunde göra för att hjälpa till.

– Eftersom jag själv jobbar inom kommunal verksamhet hade jag många gånger hört talas om att det fanns behov av familjehem. Jag hade dock inte satt mig ned och tagit ställning till om detta var något jag ville göra.

Hon pratade igenom det med sin familj som bestod av sambo, två tonårspojkar och en femårig flicka och de var helt överens om att ta steget.

– Vi kände alla att det var ett spännande uppdrag som vi förstod kunde bli både jobbigt och roligt men förmodligen väldigt berikande.

Familjen gick igenom utredning för att säkerställa lämplighet och att det blir en trygg och säker familjehemsplacering för barnet. När utredningen var klar flyttade deras första placerade barn in.

Maria säger att hon absolut rekommenderar andra att bli familjehem. Men, hon framhäver att det är viktigt att ha tid och en genuin vilja att hjälpa någon som behöver hjälp. Hon menar att om man känner sig osäker på om familjehemsuppdraget är rätt kan man börja som kontaktperson och se hur det är. Känns det rätt kan man sedan ansöka om att bli familjehem. Maria poängterar vikten av ett bra samarbete med socialtjänsten, ursprungsfamiljen och vid behov Gemensam familjehemsorganisation, så att allt runt barnet blir tryggt och rullar på.

– Det bästa med att vara familjehem är tillfredsställelsen att veta att man hjälper någon som behöver hjälp och det utvecklar ens egen familj. Vetskapen om att alla inte har samma förutsättningar i livet ger en ökad förståelse och ödmjukhet. Man växer helt enkelt som människa.

 

Share This